Jag läste nyligen igenom kommentarerna till en artikel på di.se och hittade en målande beskrivning på ämnet rådgivning. Personen i fråga skrev att han/hon hade förklaringen till att bankerna numer erbjuder gratis rådgivning. Det handlar om att gratis ta in kon till mjölkning.

Misstanken att gratis rådgivning inte handlar om rådgivning utan om försäljning är självklar. Det man förlorar på gungorna måste man ju som bekant ta in på karusellen.

Och, rådgivning behövs även på den svenska sparandemarknaden. Det framgår om man läser Prosperas senaste undersökning (klicka för att ladda ner PDF) för Fondbolagens förening. Där säger 44 procent av de tillfrågade att de aldrig eller sällan ser över sina fonder de valt för sin tjänstepension. Närmare 30 procent säger att de tycker att fondsparande är svårt och mer än 70 procent vet inte att fonders avkastning alltid visas efter att avgifterna är dragna. Det är därför ett steg i rätt riktning att åtminstone 34 procent säger att de kan tänka sig att betala för oberoende rådgivning. Det är nämligen skillnad på oberoende och oberoende. Bara för att en rådgivare är organisatoriskt oberoende från den som levererar produkten betyder inte att de är ekonomiskt oberoende av dem. Läs gärna den krönika som Eva Adolphson, pensionsekonom på Alecta, skrev på e24.se tidigare i år.